2013-10-10 @ 19:03:05Jag är i en sådan där period i mitt liv där inget blir som man tänkt sig, allt går åt fel håll och man vet inte riktigt vart man ska orka samla kraft ifrån, allt är bara mörkt. Det är så mycket som händer samtidigt att det enda man egentligen har kraft och ork till är att ligga i sängen, men jag vet också att inget hjälper av att ligga där, jag reser på mig och samlar kraft för att orka dagen med hjälp av vänner och familj. Men går återigen och lägger mig för att komma tillbaka till det jag under dagen försökt trycka undan, antingen lyckas jag somna av ren utmattning eller så ligger jag vaken, snurrandes och väntar på att jag ska få försvinna för att det gör så förbannat ont. Idag är en av de värsta dagarna, jag har sovit hela dagen (halleluja) men vaknar ändå trött, utmattad, ledsen och arg. Alla problem som letar sig fram med en gång, alla känslor som tar över mig och styr mig. Jag orkar inte men jag fortsätter leta och kämpa för att hitta styrkan som ska få mig att komma tillbaka till mig själv.. 

2012-09-01 @ 02:53:18Klagar om denna sömn igen, så ni som inte vill läsa läser helt enkelt inte!

Om man skulle kunna få sova någon gång, jag har iaf fått lite strötimmar denna vecka, dock även i soffan (inte bra då det förstör sömnen på nätterna ännu mer och man vill ju gärna kunna sitta i soffan utan att somna när man tittar på tv)! Igår natt var jag så frusterad över sömnen att jag hade nog kunnat slå sönder hela lägenheten tror jag. Vände och vred på mig stup i kvarten och försökte som vanligt med allt, men inget hjälpte. Mitt huvud tycker helt enkelt att jag får sova i mitt nästa liv, det är inte värre än så! Jag hoppas och hoppas lite till på att det snart blir bättre och vänder, det är så mycket som blir förstört när det är så här. Håll tummarna åt mig tack!

2012-08-19 @ 15:36:00

2012-07-19 @ 00:49:40Jag blir snart galen tror jag. Varje natt, dag ut och dag in så lägger jag mig för att sova, men så fort jag lägger huvudet på kudden så börjar tankarna om hur dagen varit, vad jag skulle gjort bättre eller inte gjort alls, och det är endast det negativa som börjar ältas. Det kvittar hur trött jag än är så kan jag INTE somna. Oavsett vad jag försöker med för metoder, ingenting vill fungera, och som sagt nu är jag snart galen. Kroppen går på sparlåga och jag tror att varje hjärncell som finns snart är borta, man känner sig lite som om man vore bakis eller något. Jag kommer alltid i sådana här svackor då och då, men nu är det längesedan det var så här illa. Det är bra längesedan som jag sov 6 timmar. Oftast så sover jag när jag väl somnat men när jag väl somnat så är det alltid något speciellt dagen efter så att jag ska upp igen någon timme efter att jag somnat. Lika roligt nästan jämt. Jag vet att jag klagar jämt, och ber om ursäkt för det, men nu var jag tvungen att skriva något för det är faktiskt inte roligt att umgås med underbara vänner när man försvinner in i sig själv då och då, orkar inte ta in alla ord, säger fel eller är allmänt ofokuserad, jag känner mig som en fruktansvärt dålig vän. Jag skäms över det.

Om ni har svårt att somna ibland, vad brukar ni göra för att kunna somna? , jag har provat det mesta, men lite fler tips vore toppen...

2012-07-08 @ 23:42:51

2012-06-23 @ 18:33:35Känner mig lite som levande död. Orkar ingenting, ligger i sängen och bara är, vidrigt att inte orka ta sig för något. Kroppen känns lite som att den är avdomnad. Men jag ska försöka rycka upp den på en långpromenad (så bli inte rädda om ni ser ett spöke, det är bara jag ;)), tror att det behövs för att vakna till liv någorlunda i alla fall. Om 3 timmar så börjar jag jobba igen, gött! Vill att denna helgen gå fort för nu har kroppen börjat ställa in sig på semester. Skulle inte alls förvåna mig om jag blir sjuk första veckan, det brukar liksom vara min starka sida att bli det när jag är ledig, men det gör mig inte så mycket för jag vill inte var sjuk när jag ska jobba och behöva kångla med sjukskrivning och allt sånt, nej det slipper jag gärna! Men däremot så skulle ju en träningsvecka försvinna och det har jag ingen vidare lust med.

2012-03-07 @ 22:10:37Idag är det 1 år sedan jag släppte din underbara hand för sista gången i hopp om att allt bara var en hemsk mardröm. Hade jag vetat att du skulle lämna oss dagen efter hade jag aldrig släppt den. Jag saknar dig något så olidligt. Tankarna bara snurrar, snurrar tillbaka till dig. Orkar inte riktigt hålla fokus på det jag ska. Tyvärr är jag inte värst trevlig heller och ber om ursäkt om jag på något sätt varit otrevlig.

Hoppas du har det bra, vart du nu är! Kommer alltid att älska dig Morfar Johnny! <3

2012-02-06 @ 20:49:28Jag saknar dig, jag saknar dit leende och dina glittrande ögon.
Jag saknar ditt skratt, din röst.
Jag saknar din lukt.
Jag saknar din hjälp, allt du gjorde för mig och för alla andra.
Jag saknar min idol.
Jag saknar känslan av att se dig och mormor tillsammans.
Jag saknar allt vi gjorde tillsammans.
Jag saknar din godhet.
Jag saknar allt med dig.

Jag önskar att du hade varit här, här med oss. Hoppas du har det bra där uppe. 
Ska till dig och tända ljus imorgon, var ett tag sedan sist, förlåt för det.  

Kärlek till dig. Saknaden är enorm <3

Fuck Cancer!

2011-04-05 @ 02:55:10Idag har det gått fyra veckor. Fyra veckor sedan du försvann och jag saknar dig något fruktansvärt. Jag har inte förstått det än, jag tror hela tiden att det bara varit en hemsk mardröm. Men när jag ser M och kommer ner till henne förstår jag att det inte är så. Och man får höra från alla att det snart blir bättre, att det läker, men jag känner ingen skillnad från dagen du gick bort. Smärtan är fortfarande olidlig och det kommer den alltid att vara. Vem ska jag nu snickra och greja med? Vem ska nu hjälpa mig med sakerna som vi alltid kunnat bolla om? Varje minut, varje timme gör så ont och varje gång jag ser något som vi gjort tillsammans gör ont, att veta att man ska leva med den här smärtan hela livet ut gör ont. På fredag ska vi ta "farväl" och jag vet inte hur jag ska orka, men jag måste för andras och för din skull men jag vet att det kommer vara en utav de värsta dagarna i mitt liv. Orden tar slut, det finns så mycket att skriva, så mycket fint om dig men jag orkar inte formulera dem så att det blir fina meningar. Det enda jag vet är att så fort jag skrivit färdigt så kommer min starka fasad tillbaka, den som alltid håller mig stark och som visar alla vem jag kan vara, tyvärr visar den inte mig men endag kanske den gör det.

2011-02-07 @ 23:36:24Gårdagen var lång och inte alls som jag hoppades på att den skulle bli. Men fick iallafall äntligen träffa M och J. Det var så härligt att se dem igen men mitt humör sänktes så snabbt igen. J kände inte igen mig, jag vill fortfarande inte fatta det. Hoppas att det kommer tillbaka när jag är där imorgon. Men kan inte riktigt förstå varför jag skulle bli sjuk just precis nu? Hade jag hållt mig frisk hade jag kunnat hälsa på oftare. Men det kunde jag inte nu och det slutade med att personen som alltid har pratat om mig, som alltid säger "Elin kan hon" och nu helt plötsligt känner han inte igen mig. Tro mig det var/är den värsta känslan jag någonsin har känt och att se M efter hela denna berg och dalbanan var inte roligt, hon är inte längre sig själv och frågan är om någon utav dem någonsin kommer att bli som de engång har varit eller har det här satt sina spår för alltid? Det skulle inte bli så här. Jag vill att allt ska vara som vanligt för jag tror inte att jag orkar se dig bli värre även om jag vet att jag måste för att jag älskar dig för mycket för att kunna hålla mig undan och det skulle inte heller vara rätt mot dig, det skulle bara fördärva dig ännu mer. Men jag ska sig dig det J, att jag älskar både dig och M så att det gör ont och jag vet hur mycket du kämpar för att få stanna hos oss men också att du lider något fruktansvärt vilket gör mig så ont. Men jag vet också det att du inte längre är dig själv, densamma J som alltid varit glad och älskat att snickra tillsammans med mig och allt du har lärt mig kommer jag aldrig att glömma. Kämpa på nu och du vet att jag kämpar åt dig jag med oavsett om det inte hjälper, jag älskar dig! <3

2010-09-04 @ 21:53:58Jag är dålig på att skriva. Vad det beror på är jag inte riktigt säker. För egentligen är det en tid då jag skulle behöva skriva av mig. Men allt känns tomt. Vet inte hur jag ens ska kunna förklara känslan. Inget är som det skulle bli. Kommer det någonsin att bli det? Ska jag vara ärlig vet jag inte. Jag är så trött hela tiden, trött på allt. Ingen som helst ork längre. Det är bara jobbigt att ta sig upp ur sängen på morgonen. Helt enkelt bara tom.....

2010-02-24 @ 22:56:39Ursäkta för denna dåliga uppdatering. Men när jag kommer hem ifrån skolan och träningen mår jag så himla illa så att jag lägger mig direkt jag kommer innanför dörren. Min kropp har börjat säga ifrån all träning, när OS-utmaningen är över ska jag dra ner lite på den för känner att det bli alldelses för mycket med 13 pass på en vecka. Vilket är väldigt tråkigt då jag verkligen älskar att gå på dessa pass och ja allihopa. Jag mår super om det inte vore för att min kropp säger vila. Men om det inte blir bättre även fast att jag drar ner lite på träningen så tänker jag börja igen med de 13 passen jag gör. För jag sover ändå lite bättre än vad jag gjorde innan jag började träna så mycket. Känner mig även pressad inför studenten, allt ska vara färdigt och jag drömmer samtidigt om en snygg kropp så att jag vågar visa sig på balen och studenten med klänning (nu pratar jag om min egen kropp och inte någon annans. Vill inte ha några missförstånd här nu). Klänningarna vill jag ska sitta väldigt bra, vill inte se uppstoppad ut, eller som att jag har ett korvskinn på mig. Nog pratat om detta. Nu vet ni varför det blir så dåligt med inlägg, men det kommer nog bli bättre under veckan då vi kommer ha sportlov. Jag kommer inte känna mig lika stressad.

Men hoppas att förstår. Natti Natti <3

2010-01-06 @ 22:43:06När ska samhället börja förmedla mer om ett bättre ideal? Idealet som det krävs är inte normalt. Det är många som tycker samma som mig, så varför tar vi inte tag i det då? Men vad kan man egentligen göra? 

Jag känner att jag nästan kokar över när jag ser hur storlekarna anpassas. De som är smala och snygga de ska få ha alla de snygga kläderna medans de som är överviktiga ska behöva gå in kläder som inte alls är lika roliga. Varför inte bara göra kläderna i alla storlekarna? De som är överviktiga vill väl också klä sig snyggt? Visst finns det endel snygga kläder till överviktiga också, men det är inte alls så som det borde vara. Finner man ett snyggt plagg ska det finnas i ALLA storlekar inte bara 32-42/44. Det måste vara jätte jobbigt att inte kunna ha de kläderna som man vill ha. Det vet man ju bara när man hittar något som är jätte snyggt men att det inte finns kvar i den storleken man behöver. Detta skulle också förmedla något bättre. Sedan tycker jag att de kan ha modeller i alla olika storlekar och inte bara modeller som är väldigt smala. Det skulle förändra så många människors liv. Jag tror inte att det skulle vara samma hets som det är idag. Och skulle man inte kunna byta ut en del utav de träning- och mat tipsen som finns i tidningarna till hur man får ett bättre självförtroende? 

Det här ämnet skulle jag kunna skriva hur mycket som helst i, men då blir det inget ni orkar sitta och läsa. Men Nu har jag skrivit av mig lite iallafall. Kommer säkert mer snart.  

2009-12-11 @ 21:03:57Jag avskyr att allt ska gå åt fel håll hela tiden. Kan det inte bara vända? Men nej inte då, istället ska det bara bli sämre. Och att prata om det gör just nu bara saker svårare. Jag vill dessutom inte ha ångest över att jag lagt över min skit på någon annan oavsett om de säger att jag inte gör det. Till veckan kanske det kan gå då jag inte har en helg att bara tänka på en och samma sak hela tiden. Så nu fick det bli så här. Men det värsta är att inte ens min älskade musik hjälper som den alltid har gjort annars. Det enda som fungerar är genom att träna, vilket jag har gjort väldigt mycket de senaste dagarna, kanske lite för mycket men vad ska jag göra? Det är det enda sättet, det enda sättet för mig att känna att jag mår bra. Vad mer finns det att säga? Ett positivare inlägg kommer om en stund.  

2009-12-09 @ 19:52:20Det var meningen att jag egentligen skulle ha skrivit oftare än vad jag gjort denna veckan, men det är så att det har varit en alldeles för jobbig och känslosam vecka nu vilket har gjort att jag varken fått sömn eller orkat skriva här. Jag ber om ursäkt för detta, men min bägare har runnit över för tillfället. Och skulle jag ha skrivit så hade ni bara fått höra sådana deppiga inlägg vilket jag inte vill. För det finns risk att ni lämnar mig isåfall och det vill jag ju inte. Men nu vet ni hur läget är och jag tror att det kommer vara så här i några dagar. Men jag ska försöka att hålla uppe humöret här i bloggen iallafall. Jag får ta den risken, men i vilket fall som helst så vet ni vad det är som gör att jag inte skriver som jag ska.

Hur har ni haft det?

2009-11-04 @ 00:16:53Jag är trött på allt. Att ha fasaden som alltid finns, den som aldrig sviker. Att slippa känna en stor klump och någon som sitter på min axel och säger vad jag ska göra och inte göra. Varför finns den? Varför kan den inte bara försvinna när jag säger till den att den ska det? varför kan jag inte få känna, vara och se ut som alla andra. Varför jag av alla personer på hela jorden? Varför någon överhuvudtaget? Kan inte någon bara ändra på allt, få allt att känna att det fungerar. För jag faller och har fallit för långt ner nu. Jag har tappat orken, orken att kämpa, orken att finnas runt alla som den som stöttar, när jag egentligen vill säga något, men jag kan inte, jag orkar inte. Jag vill sova bort det. Låt mig slippa allt, låt mig bli den Elin jag en gång var, hon är borta, jag glömde och gömde henne. Hon ska inte finnas på bilder hon ska inte gömmas, hon ska vara i världen som alla andra. Men det händer inget, bara att hon faller mer och mer. Ingen vill höra hennes klag, hon vill inte att andra ska vara i den situationen att de inte vet vad de ska säga. Men jag vill bara skrika, skrika högt och be alla lyssna, men nej, jag klarar inte det, jag har ingen energi kvar och ingen kommer eller vill förstå. Jag gav bort min energi och jag undrar om den någonsin kommer att komma tillbaka. Jag vill vara mig själv inte den andra som jag inte känner igen. Hur kunde jag vara så dum att jag lyssnade, varför tog jag åt mig det? Varför tappade jag kontrollen? Snälla någon, ge mig min kontroll tillbaka, jag behöver den om jag ska orka.

Den ska finnas hos mig på heltid och inte bara var och varannan dag. Jag behöver den, jag vill ha den. Jag vill inget hellre än att få den tillbaka, men ni tog den ifrån mig, den stunden som jag behövde den som mest. Jag hade varit Elin fortfarnade och inte en tjej som gjorde allt i sin makt för att försöka få den tillbaka. Men ni tog den och ni tog mig. Jag är inte jag längre och det är ert fel. Jag kommer fortsätta vara den Elin som letar och jag kommer vara den personen som alla kommer minnas som en fasad. En fasad som ingen någonsin kommer ta sig emellan. För den är min, bara min och ingen kommer att få ta den ifrån mig. Jag mår bra, det är bara en konstig dag med för mycket ångest. Imorgon kommer det vara en annan dag. En bra dag, för nu ska jag vinna tillbaka den. Just nu är den er men den kommer komma tillbaka för jag kommer vinna. För jag älskar känslan och den här gången släpper jag den aldrig, ni får den inte!

2009-10-29 @ 00:09:33Jag har nyss tittat på "kvällsöppet med Ekdal". Idag tog de upp sturebymordet på Therese och det berör mig så fruktansvärt. Jag tycker att det är riktigt hemskt. De tar upp domen som de två personerna fick. För er som har missat deras dom så fick de fängelse i 1 år och 8 månader.

Något jag själv tycker är väldigt dåligt. De är inom två år vuxna människor vilket betyder att de hade (mycket troligt) fått livstid. Om båda två hade varit 18 år hade de fått ett betydligt högre straff än  De visste mycket väl vad de gav sig in på och de var båda två i den åldern att de skulle veta att man varken skadar eller dödar någon. Men visst det kan handla om hur man är uppvuxen, att man inte har blivit lärd vad som är rätt och fel, eller inte tagit in det de försökt blivit lärda (ingenting som riktas mot föräldrarna nu, utan det KAN ha med dem att göra men behöver inte ha det). Jag känner att de skulle åtmintone fått ett fängelsestraff på minst 3 år. De har tagit bort en dotter, en vän, ett barnbarn och en vacker tjej som hade hela livet framför sig. Ett helt liv och de har bara fått 1 år och 8 månader. Det här visar de andra som gör såna här brott i den här åldern kan få ett lika "slappt" fängelsestraff.

Vad är det egentligen för värld vi lever i idag? Jag blir rädd av att bara tänka på det.

Tidigare inlägg