Jag ber om ursäkt för det tidigare inlägget. Hade en riktig skitdag och visste inte riktigt vad jag skulle göra med alla förjävliga tankar. Och när jag mår så som jag gjorde den dagen önskar jag bara att jag kunde våga höra utav mig till den personen som hjälpte mig när jag mådde som sämst. Men det slutar alltid med att jag känner mig tidskrävande och som att hon inte vill veta utav mig även om jag vet att hon alltid har sagt att jag får höra utav mig om jag behöver. Men vem vill ta någon annans tid när den kan spendera den på någon eller något viktigare? Och som jag skrev så handlar det inte om att få prata av sig om det som är jobbigt utan det handlar om att få det peppandet hon alltid gav mig. Just det där att slippa behöva berätta vad som är fel för det vet hon, hon vet precis. Skulle jag behöva få peppande för samma sak utav någon annan skulle jag behöva dra upp varje sekund av mitt liv de senaste 10åren och det orkar jag bara inte.

Jag tror inte att någon kan förstå hur mycket den här person har hjälpt mig så att jag ska kunna andas ovanför vattenytan och inte långt under. Inte ens hon själv vet även om jag försökt berätta det mer än 100 gånger. Men det går inte att sätta ord för hur tacksam jag är för all tid hon har spenderat på att hjälpa mig.