Jag är trött på allt. Att ha fasaden som alltid finns, den som aldrig sviker. Att slippa känna en stor klump och någon som sitter på min axel och säger vad jag ska göra och inte göra. Varför finns den? Varför kan den inte bara försvinna när jag säger till den att den ska det? varför kan jag inte få känna, vara och se ut som alla andra. Varför jag av alla personer på hela jorden? Varför någon överhuvudtaget? Kan inte någon bara ändra på allt, få allt att känna att det fungerar. För jag faller och har fallit för långt ner nu. Jag har tappat orken, orken att kämpa, orken att finnas runt alla som den som stöttar, när jag egentligen vill säga något, men jag kan inte, jag orkar inte. Jag vill sova bort det. Låt mig slippa allt, låt mig bli den Elin jag en gång var, hon är borta, jag glömde och gömde henne. Hon ska inte finnas på bilder hon ska inte gömmas, hon ska vara i världen som alla andra. Men det händer inget, bara att hon faller mer och mer. Ingen vill höra hennes klag, hon vill inte att andra ska vara i den situationen att de inte vet vad de ska säga. Men jag vill bara skrika, skrika högt och be alla lyssna, men nej, jag klarar inte det, jag har ingen energi kvar och ingen kommer eller vill förstå. Jag gav bort min energi och jag undrar om den någonsin kommer att komma tillbaka. Jag vill vara mig själv inte den andra som jag inte känner igen. Hur kunde jag vara så dum att jag lyssnade, varför tog jag åt mig det? Varför tappade jag kontrollen? Snälla någon, ge mig min kontroll tillbaka, jag behöver den om jag ska orka.

Den ska finnas hos mig på heltid och inte bara var och varannan dag. Jag behöver den, jag vill ha den. Jag vill inget hellre än att få den tillbaka, men ni tog den ifrån mig, den stunden som jag behövde den som mest. Jag hade varit Elin fortfarnade och inte en tjej som gjorde allt i sin makt för att försöka få den tillbaka. Men ni tog den och ni tog mig. Jag är inte jag längre och det är ert fel. Jag kommer fortsätta vara den Elin som letar och jag kommer vara den personen som alla kommer minnas som en fasad. En fasad som ingen någonsin kommer ta sig emellan. För den är min, bara min och ingen kommer att få ta den ifrån mig. Jag mår bra, det är bara en konstig dag med för mycket ångest. Imorgon kommer det vara en annan dag. En bra dag, för nu ska jag vinna tillbaka den. Just nu är den er men den kommer komma tillbaka för jag kommer vinna. För jag älskar känslan och den här gången släpper jag den aldrig, ni får den inte!