Om man skulle ta sig i kragen!?
Imorgon ska jag börja träna med wii fit igen. Måste verkligen se till att komma igång med träningen varje dag nu, orkar inte med att mina lungor blir sämre och sämre, inte speciellt roligt nu på vintern då jag knappt kan röra mig ute pågrund utav astman. Får se om det blir något bättre. Sen är det ett antal kg som ska bort och jag vill ha bort de nu, men riktigt så snabbt går det nog inte, hehe.
Nu blir det sängen, bilder hann jag inte ta några idag men lägger ut se imorgon istället :) Sov så gött, natti natti!
Härligt!
Fotopromenad!?
Sitter och väntar på att klockan ska bli halv två, då ska jag hämta halvsystern. Funderar på om jag ska gå på en fotopromenad efter det. Vill ha en massa bra bilder till min header. Vi får väl se om jag får tag på några bra, men jag hoppas på det. Nej nu ska jag göra mig lite i ordning, men jag slänger in dagens låt!
Många bollar i luften!
Design!
Hands on deck - Waking Ashland
Slag efter slag...
Vet att man ska vara stark. Men jag kan inte vara stark. Stark framför andra men svag för ensamhet. Gömma sig bakom det som man har svårt att hålla uppe. Jag är så tom att jag inte längre orkar vara själv. Jag behöver andra runt mig. Jag vill inte tänka, inte se på. Fy fan allt går åt helvete och jag kan inte göra något annat än se på. Slag efter slag. Tänk om vi inte hade haft de människor som var där just vid den tidpunkten, jag vill inte ens tänka på vad som hade hänt då, men ändå kommer tankarna. Tankarna som inte ska finnas där, jag avskyr det här!
Jag vill inte tänka, jag vill inte se, jag vill försvinna.
Jag vet att man inte kan göra något, jag vet det. Men jag vill inte känna mig hjälplös. Jag vill ta det ifrån personen. Jag skulle kunna göra allt. Allt för att personen inte ska lämna mig, allt annat känns meningslöst. Men en sak som är säker, jag ska göra allt för att stötta, jag ska hjälpa så gott det går, men jag vet också att jag är osäker, osäker på hur jag ska göra och bete mig. Jag vet att man ska vara som man alltid har varit, men hur fan ska det gå? Det enda man kan se framför sig är cancern och hur dåligt personen mår psykiskt och fysikt. Jobbigt att se hur en person som varit så pigg och glad och alltid funnits där är en helt annan person. En person som är instängd, trött och sliten, någon som man verkligen bryr sig om och älskar. Att veta att personen aldrig kommer att få se mina barn, se mig gifta mig, min favorit skulle ju få det? Men nu blir det inte så? Det är grymt. Ja så jäkla grymt. Hur ska man kunna leva utan den person som man lärt sig så mycket ifrån, personen som alltid säger "Elin kan hon".
Personen kommer alltid att finnas i mitt hjärta, men jag vill inte att personen ska försvinna ur mitt liv. Det betyder så fruktansvärt mycket och jag vet att hela mitt liv kommer att rasa, inte bara mit utan fleras, men jag tror inte att någon kan förstå, ingen förstår hur nära vi var. Alla mina minnen.
Mitt liv det har nått botten. Och jag vet inte vad jag ska göra. Eller jo, jag ska behålla fasaden som inte visar vad jag känner.. Man kan läsa det i bloggen men inte att det kommer talandes från mig.