När det börjar närma sig födelsedagar och andra högtider gör det alltid extra ont att veta att du inte finns kvar här och firar med oss. Jag tänker ännu mer på dig även om jag spenderar många minuter per dygn vanliga dagar att tänka på dig också. Jag blir mer och mer rädd för varje dag som går att jag ska glömma bort ditt skratt, ditt leende, din röst och hur du var. Det har idag gått två år, två månader,femton dagar och åtta timmar sedan du lämnade oss. Även om jag vet att det var för ditt bästa kan jag inte sluta att fråga varför? Varför du? Det enda jag vet är allt jag alltid kommer att älska och sakna dig. Smärtan och saknaden kommer aldrig blir bättre utan sämre, skillnaden mot nu och då är bara att jag har lärt mig att leva med det. Jag vet att du inte finns här mer, även om jag inte alltid förstår det. Jag saknar dig! <3