Jag vill tacka så himla mycket för de fina kommentarerna som ni lämnat både här och på facebook. Det gör en så himla mycket gladare till att fortsätta. Jag har den senaste veckan varit lite off när det kommer till att hänga i (tro mig man blir det när man gått ner 26kg och vet att man har lika många kilon kvar) när det kommer till träning, men jag har ändå dragit mig iväg varje dag för att kunna fortsätta, varför i hela fridens namn ska jag ge upp nu? Jag har ju klarat 26kg och kan då med andra ord klara 24kg till, eller? JAG ska KLARA det oavsett vad och jag VILL klara det. Har jag bara viljan så ska det väl ändå gå vägen. Men vissa stunder blir man trött på det, trött på attt fortsätta, speicellt som när jag själv inte ser de förändringar som ni ser. Man tappar fokus när motgångarna kommer lite då och då.

 

Men jag vet också det att jag vill kunna gå på en strand utan att behöva känna mig uttittad och äcklig (nej jag menar inte att andra ser ut så utan det är vad jag känner), jag vill kunna använda vilka kläder jag vill ha utan att tänka på hurvida de finns i min storlek eller om jag kan ha dem eller inte. Jag vill kunna göra saker som jag inte vill göra nu för att jag känner mig ivägen och vidrig, jag tar plats. Vidrigt att gå och dansa, vidrigt att åka buss för att det känns som jag tar upp båda sätena (nej jag vet med mig att jag inte gör det, men det är så det känns). Nu kanske inte buss är det första jag kommer att åka, men det var en sak som jag kunde förklara. Sen finns det så mycket fler saker som jag inte vill göra men det får räcka såhär. Jag vet att jag inte har något självförtroende, eller självkänsla, det är något som jag verkligen behöver jobba på och det vet jag mycket väl, men det är inget som jag prioterar när jag kämpar som jag gör för att komma dit jag vill just nu!  

 

Nej nu får det räcka här, skulle kunna skriva flera sidor, men då orkar ni inte läsa! ;)