Varför kan du inte bara förstå? Jag tänker inte ändra mig bara för att bli någon som du vill att jag ska vara. Jag vill inte att du ska säga vad du tycker och tänker om mig när du aldrig har funnits där för mig. Jag är svag men jag orkar inte med att du hela tiden ska tjata på mig. Att du hela tiden ska lägga dig i något som du inte har något med att göra. Varje dag som du fått mig att känna mig oälskad. För det är väl det jag är....oälskad. Varje gång du har lovat mig något som du senare inte kunnat hålla. Vad vill du att jag ska känna? Jag kan inte förlåta något som du bestämt att du ska göra. Jag klarar inte av att höra alla saker som aldrig sker. Alla gånger jag hoppas på att det ska blir något som heter bättre. Det finns inte längre. Det finns ingen som sårat mig så mycket som du har gjort. Du har fått mig att känna mig så osäker och du förstår inte ens att du gjort något fel. Droppen föll när du för några månader sen lovade mig att du skulle ta tag i allt du gjort och göra allt bättre. Jag ville hoppas men jag ville inte hoppas för mycket. Tyvärr gav jag det för mycket hopp. Det ledde ingenstans. Det hände inget. Allt du sa var en lögn. Allt du har gjort är en enda stor lögn. Och jag vet inte hur länge till jag klarar av att leva så här. Jag är så besviken och jag klarar det nog inte. Jag pallar inte tanken på allt som hänt....